Det är verkligen härligt att vara i en kyrka, man glömmer lätt bort det mellan gångerna. Det känns som att alla sinnen förstärks där på något underligt sätt. Att få lyssna på programledaren & unicef-ambassadören Levengood var dessutom bomull för själen. Han varvade humor och allvar på ett ödmjukt sätt som verkligen imponerade.Han pratade om vilka möjligheter vi har att förändras som vuxna människor och hur viktigt det är att den processen äger rum. Han pratade om betydelsen av att våga bemöta sorg och att kunna gå vidare i livet utan tungt bagage. Han pratade om kärlek och brustna hjärtan. Hur viktigt det är med lekfullhet och att man inte ska "sluta gunga". Han berättade om en levnadsglad 102-årig dam som han mött. Hon som blivit förälskad igen och hittat en 'yngre' man (95 år..) och refererade 80-årsåldern som den bästa åldern.
Han pratade också om hur våra handlingar, inte tankar, avgör vilken människa vi är. Stundtals var det knäpptyst i kyrkan och det kändes som att han verkligen 'nådde fram'. Vi gick iaf därifrån med något lättare steg och något mer insiktsfulla. Och med respekt för denna härliga finlandssvensk!
Alexandra
ja, jag håller med. Det är bomull för själen att lyssna på Mark. Han är så klok och en sån genuint fin människa. Svårt att tro att han är på riktigt ibland.
SvaraRadera